Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pelle och paraplyet - I. Pelle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MED TVÅL OCH BORSTE 227
Och existerade Han inte, så var det ju slöseri
med papper, tryck och utdelning att skälla på
honom. Helst då hela frihaildelsbyråkratien, de
äldre damerna, frikaplanerna, bönder och
murare och småstadsbor, alla
konkurrentredaktörerna m. fl. onödiga korporationer onekligen
existerade och inte kunde få nog ovett.
Vidare sade jag, att jag varken ville komma
på Långholmen eller bli paraplyad för hans
skaldeyra. Vadan jag bad honom låta Gud och
mänskligheten vara i fred. Fastän han kommit
in i en avisa. Och blivit mäktig. Som min
nig-ger.
Allt detta fattade han snart. Nästan snabbare
än själva don Diego. Som är envist hederlig och
har åsikter. Ehuru bara redaktionssekreterare
och inte redaktör.
Däremot slet jag en hund med Pelle innan
jag övertygat honom att vi skrevo för bättre folk.
Det ville han inte tro. (En sak, som don Diego
däremot begrep bums.) Men till slut inslog jag
hos honom, Pelle, ehuru lundensare, att man får
här i staden vara så stor slusk som helst till
själen, bara man är en gentleman till kroppen och
rocken. (Vadan Janne nu går med flammigt
sidenfoder i bonjouren och ser ut som en ohängd
cirkus-direktör från Texas. Och blott
hovkamrern luktar gris.) Och vidare inslog jag hos ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
