Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När flaxkallarnas svenske — helt förnuftigt — flög från dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MED TVÅL OCH BORSTE
267
Hela denna glädjesöndag hade bara en
malörtsdroppa : att inte Sigurd P. Sigurdh hann
komma med. I ballongen — menar jag. Åt Helsinge.
Se: Sigurd P. Sigurdh är en skald som gnor
och björnar mig för en dikt. Senast i förrgår. På
Metropol. Jag gav honom en halv punsch,
Zet-terströms i Gävle, i stället. Den var för god. Åt
Sigurdh.
Ja! Sigurd P. Sigurdh är ett ungt nöt, som
skrivit en del skönlitteratur hos mig: riktig
smörja: alltid olycklig kärlek och minst ett mord i.
Nu är han herr Ljunglunds förnämsta medsnille.
Och han skulle fara med ballongen. Herr
Ljunglund till en liten recett. Och herr Ljunglund
hade gjort stora omkostnader för nötet: hyrt en
kattskinnspäls åt honom, köpt två bälgvantar, två
halmskor, en butelj punsch och fyra smörgåsar
samt lånt av greve v. Halvylle tjugo kronor.
Som Sigurd P. Sigurdh skulle ha att festa på.
I Ryssland eller Tyskland. Varjämte Sigurd
P. Sigurdh fått order att för dem uppköpa och
till riket inkrångla en burk äkta, grå, osaltad,
rysk kaviar, som herr Ljunglunds andra
delägare, fingödsel fabriksaktiebolags-direktören och
riddaren Jöns Calsong, skulle ha i present. Och
utdelning.
Allt det där blir nu inte av. Därför att
Svenske for ensam och gav katten i Sigurd P. Sigurdh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
