Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hungern. Njutningsmedlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 Hungern. Njutningsmedlen
.
nerhet häftig och i högsta grad qvalfull. Nervsystemets retlighet
är utomordentligt uppdrifven, hvarigenom den tilltagande kraft-
löshet, som motsvarar muskelsvagheten, blifver så mycket mera
outhärdlig. Slutligen inträder förslappningens skede. Den ofta
ända till vansinne stegrade retningen på hjernan, som under de
sömnlösa nätterna ledsagas af sinnesvillor, i synnerhet af ett
plågsamt susande och ringande för öronen och hvarjehanda fan-
tasiens gyckelbilder, öfvergår till en slö likgiltighet och sömnlust;
den förut hårda och snabba pulsen blifver långsam och smygande
:
kroppsvärmen sjunker och slutligen inträder efter ett ständigt
aftynande af alla lifsföreteelser döden.
Men dessförinnan drifver hungerns qval ofta sina offer till
förtviflan. “Hungern, säger Lewes, är en sporre till brottet lika
väl som till det hedrande arbetet. Han smyger på mörkrets vä-
gar och hviskar förtviflade tankar i öron, som begärligt uppfånga
dem ;
han förmörkar den skeppsbrutne sjömannens förstånd till
dess denne kastar från sig all blygsel, allt medlidande, all känsla
af mensklighet och verkställer handlingar, hvilka icke kunna näm-
nas utan afsky“. Drifne af hungerns gissel hafva män förtärt
sina kamrater, qvinnor slukat till och med sina egna barn. Dante
kunde derför icke upptänka ett mera rörande drag än då han i
sin skildring af Ugolinos och hans söners död i Pisas hungertörn
låter Ugolino berätta:
“Då bet jag händerna i smärtans ve:
Och de, som tro, att hungerns qval mig drifver
.Dertill stå upp : ’ät hellre oss ! de be
;
O fader! hur ditt qval oss sönderrifver!
Det usla kött, som iklädts oss af dig,
Afkläd det ock! Det mindre smärta gifver.“
Helvetet NXXIII 58-63.
I allmänhet låter icke något bestämdt svar afgifva sig på
frågan huru länge en menniska förmår undvara föda, ty denna
fråga är af alldeles individuel natur. Ju större kroppens tillgång
på näring varit före hungertidens inträdande, ju större hans egen
massa och ju mindre ämnesomsättningen i den samma är, desto
längre förmår i allmänhet en menniska motstå hungern. Hippo-
crates uppstälde som regel, att “barnet, gossen och ynglingen
uthärda bristen på föda kortare tid än mannen, mannen kortare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
