- Project Runeberg -  Alexander I /
69

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

Därför att han inte förstår att uttrycka sig — inte är
en hofman i prästkaftan utan en simpel, olärd musjik lik
de där galileiska fiskarna, som Herren utvalde för att
bringa denna världens vise på skam? Och är det inte
nästan sant det han säger? Inte det där om Golitsyn.
Men att jag själf har främjat ett gudlöst själfsvåld, en
satanisk revolutionsande och kanske, i min förblindelse,
gör det alltjämt — är inte det sant? Det är som om
han kunde läsa i mitt hjärta. Skulle han verkligen vara
en Herrens utkorade i anda och kraft, sänd till min
frälsning? Och jag . .

Foti vaknade upp, började röra på sig och reste sig
mödosamt. Förmodligen hade han till sist begripit, att
det ej gick an att han satt, när kejsaren stod. Han
begrep också, att samtalet var slut. Brådskande letade
han rätt på ett uteglömdt blad och lade det till den öfriga
packen på kejsarens bord. Och åter var det i denna
rörelse något barnsligt, hjälplöst, som kom kejsaren att
än starkare känna, att han kränkt honom.

— Fader Foti, — sade han och fattade hans hand,
— jag lofvar er att tänka öfver allt hvad ni har sagt
mig, och, tro mig, allt hvad jag kan göra, skall jag göra.
Och om jag sagt något som sårat er, så förlåt mig för
Kristi skull. Och bed för mig, det ber jag er innerligt
om . . .

Som det ofta hände honom, blef han rörd öfver sina
egna ord.

Långsamt sjönk han på knä för Foti; — det gjorde
så ondt i benet, att han rynkade pannan af smärta, men
själfva denna smärta var en njutning. Äfven det sköna
i sin ödmjuka storhet kände han, som om han sett sig i
spegeln — och blef än mera rörd. Något steg upp i
halsen och kittlade på ett välbekant angenämt sätt.

Här var en, för hvilken han skulle kunna bekänna
allt, säga allt som åt Herren Kristus själf — det
förfärligaste, mest hemliga — om sitt eviga kval, om faderns
utgjutna blod. Ifall denne förläte honom, löste honom
på jorden, då skulle han också bli löst i himlen.

Och utan att längre tänka på det estetiskt sköna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free