Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla ser på sonen med ett par ögon, som
tycktes säga: håhå-jaja.
Därpå vänder hon sig om, går bort till Ankar och
frågar om han vill ha en tår.
Gubben nickar, ser åt sidan, upptäcker sonen och
hälsar »gumorn, Vekter». Sen kliver han upp, går bort
till skänken, öppnar den och tar fram en flaska.
»S’a du ha’ star’t så tidigt?» frågar Stava.
Det svarar inte Ankar på. Han tar med sig flaskan
till sängen, häller i kaffekoppen vid pass en sup och
sätter sedan in flaskan i skänken igen. Därpå vänder
gubben tillbaka, stoppar en sockerbit i mun och smackar.
Viktor följer faderns förehavande med blicken
samtidigt fixerande honom. Han har nog åldrats mer än
mor på sistone. Den långa gestalten är mager och böjd.
De nakna håriga benen krumma och darrande. Axlarna
insjunkna. Huvudet nästan kalt. Endast vid öronen
sitta grå, toviga testar. De långa, onaturligt utdragna
armarna röra sig mekaniskt. Men muskelspelet under
skjortan skuggar mot linnet. Där gömma sig de sista
resterna av en fordom herkulisk styrka. Så länge
Maj-Pelle ännu kan sköta ett par åror äger han också rätt
att pretenderá på en kaffehalva. Det är hans prerogativ.
»Nej, nu får I sköta er själva, Vekter lelle», säger
modern och skyndar ut på svalen, tar på sig koftan,
knyter den vita duken om huvudet och kommer än en
gång in i rummet för att säga adjö. Hon tillägger:
»Ja, du gå la ner på kontoret sena’, fö’ståss?»
»Jag gör de’, mor», svarar Viktor eftertänksamt.
Han erinras plötsligt om sin existens, som för den
närmaste tiden är inhöljd i dimma.
Modern ville just fråga om den saken men underlät
detta av grannlagenhet. Och förresten behövde hon
inte bekymra sig om Viktor. Det hade Stava aldrig
behövt, gudskelov och tack. I stället sade hon:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
