Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jodå — våran Ludde feck den plassen i våras. Så
nu kan pojken hjälpa te me’ de’ lilla han förtjänar.
(Goliat hostar.) För de’ behövs minsann.»
»Hur gammal är Ludde nu då?» undrar Viktor.
»Han fyllde sexton år i påskas.»
»Redi’er pöjk på alla vis», inflikar Goliat. »Ja,
ak-tare. Den få du ta’ hand öm, Vekter. Han vell på
sjön, se.»
Meli:
»När jag vell, ja —»
»Ä’ du inte tö’sti’, Vekter?» frågar Goliat, som
plötsligt får syn på ölvärdshuset »Världens ände» i hörnet
av Klippgatan.
Viktor nickar.
»Då smiter vi in å tar oss en halv Prepp.»
»Ja, de’ kan ni göra», tycker hustrun, som inte vet,
hur hon skall bära sig åt för att komma före hem.
Och så gå de båda bröderna in på det gamla
värdshuset.
»Inte i går, Vekter», säger Goliat och kränger ut
läppsnuset med tungan. »Fast här är sej likt», tillägger
han och kastar ett mönstrande öga på det lilla
skänkrummet. På väggarna några gamla mariner, målade i
50-talets manér. Men flugorna, solen, tiden och
tobaksröken ha undan för undan målat om dem.
Utanför rummets enda fönster utåt gatan hänger en
blomsterlåda, fastsatt med snören i fönsterposterna. I lådan
pelargonier, begonier, krasse. De täcka fönsterrutan
till hälften, skänkande åt rummet en dämpad halvdager.
Här och där sitter en sjöman, en hamnarbetare, en
pråmkarl vid sin flaska. Alla stirra de rakt fram, gripa
mekaniskt efter glaset, förande det till läpparna, medan
blicken, melankolisk och trist, alltjämt stirrar ut i ett
obefintligt fjärran. Uppasserskan, ett gammalt
inventarium på 50 vårar, med korkskruven i nickelkedja på
6 Hamnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
