Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konflikten i hamnen drog på tiden utan något
avgörande i ena eller andra riktningen.
Stuveriarbetare-föreningens ombudsman, en till karaktären foglig, snäll
och välmenande man, stegade upp till direktör Northon
och föreslog, att man skulle låta udda vara jämnt den
här gången. Då ingen av de för olyckan anklagade
kunde tvingas till någon som helst bekännelse var det
meningslöst att för en rent tillfällig anledning driva
hela kåren ut i öppen konflikt, ty efter alla tecken att
döma stodo kamraterna solidariska i sin fordran på det
avskedade gängets återtagande i arbetet.
Direktör Northon satt lugnt och hörde på
förtroendemannens försök till medling. Det var helt visst
väl-menat men som alltid ensidigt. När denne slutat, reste
sig direktör Northon upp. Ett bistert leende lekte i de
hårda, böjda munvinklarna. Han slog den lille,
väl-gödde förtroendemannen kamratligt på axeln och sade,
med glimten i ögat:
»Tror inte herr Lönn, att jag gör både er personligen
och hela stuveriarbetareföreningen en tjänst genom att
utestänga dess notoriska bråkstakar från arbetet. Ni
vet lika bra som jag, att förhållandet oss emellan —
jag menar mellan redare och arbetare — skulle vara
det allra bästa, om jag finge råda. Vafalls?»
Ombudsmannen skruvade sig. Det kanske var hans
privata mening också. Syndikalistelementet hotade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
