Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DALARNE. 1. FÖRHÖRET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Det gläder mig af hjertat,” sade Prosten, ”att finna, att
ett af mina skriftebarn så väl behållit läran. Jag hoppas att
du också, då du är ganska väl bevandrad i Herrans bud, ställer
ditt lefverne derefter. Det gör mig ondt, att ditt tilltänkta
bröllop med Gunnar, som jag vet föröfrigt är en redlig gosse, icke
kan få ega rum för närvarande. Men han kan lätteligen
återhemta hvad han glömt, så framt han vill använda sin flit
derpå, och då kan fader Miehiol få den glädjen på sin ålderdom,,
att också se den yngste sonen lyckligt gift”.
Matts och Katred hade under tiden kastat på hvarandra
uttrycksfulla blickar. De hviskade några ord sinsemellan, och
framträdde derefter båda till gubben. ”Om far inte har något
deremot”, sade Matts, ”och vördig Prosten inte heller tager illa
upp, så ville gerna jag och Katred vänta på Gunnar och
Börta. Han lär sig nog igen sitt läsa, det kan vördig Prosten
lita på”.
I prostens blickar darrade en tår af rörelse öfver den
kärleksfulla enighet, det okonstlade ädelmod, som röjde sig hos det
enkla folket.
Den gamle Michiol nickade bifall, skakade prostens hand,
bad honom ursäkta det besvär, som blfvit förorsakadt, och tog
afeked. De fyra unga följde honom.
–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
