Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- DALARNE. 2. GUNNAR OCH BÖRTA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DALARNE.
2.
GUNNAR OCH BÖRTA.
Under hela den långa vägen yttrade gubben icke ett enda
ord. Han samlade alla sina krafter, för att styra sin känsla,
och han lyckades. Icke ett drag af harm eller förebråelse
syntes i hans blick eller gick öfver hans tunga, och när alla
hemkommit, gaf han tillsägelse om hvilka arbeten skulle företagas.
Men han nämde icke hvem, som borde utföra hvarje arbete,
utan lemnade det åt husfolket sjelfva.
Sedan fader Michiol ingått i stugan, samlade sig husets
öfriga medlemmar till en rådplägning, hvilken, såsom vanligt,
egde rum i ladugården. Till följe af denna öfverläggning blef
det nu en allmän, mera ansträngd flit vid sysslorna, ehuru de
skedde tyst. Allt hvad den gamle befallte, utfördes med en
täflande ifver, och alla tycktes, liksom af en hemlig instinkt drifna
att visa en ännu större vördnad och uppmärksamhet emot gubben,
som lidit den sorgen af sin yngsta son.
Men Börta begaf sig upp på loftet och Gunnar följde
henne. De båda älskande visade sig endast vid måltiderna. Allt
arbetet förrättades af de öfriga. Börta och Gunnar läste. (Pl. 2.)
Det var en kärlek, som undervisade, det var kärlek, som
fattade. Tvenne unga oförderfvade, älskade hjertan ega en kraft,
en förmåga, som hos andra förefaller såsom underverk.
Undervisningen skedde med hjertat, lika mycket som med förståndet.
Den lifliga Börta, med ett af naturen klart begrepp, väl
utveckladt af den värdige läraren under hennes läsning till den
första nattvardsgången, visste såväl att fästa i minnet, att uttyda
för sin fästman, hvad hon meddelade honom, att äfven i hans
själ ett ljus uppgick.
I dessa stunder, dem kanske det öfverbildade och egenkära
verldssinnet skulle finna löjliga, meddelade dock tvenne ädla,
ehuru enkla själar, den gudomliga sanningens ljus åt hvarandra,
ty äfven hon, som undervisade, fann i undervisningen sjelf allt
mera ljus och klarhet för sit eget medvetande. De älskandes
läsning föreföll dem derföre båda såsom en underbar förnöjelse:
de kunde icke sjelfva fatta, än mindre med ord uttrycka hvad
de båda kände vid dessa högtidliga samtal, som mången gång,
utan att de visste hvarföre, lockade dem till tårar, men så ljufva
tårar, att de liksom smälte hvarandras hjertan.
Men allt gick icke så lätt att lära sig, emedan Börta sjelf
saknade den högre öfverblick, som leder och sammanbinder
undervisningen till ett helt. Men denna brist ersattes af en
enkel och fast tro, en innerlig håg hos båda. Lika outtömlig,
som hennes tålamod, var också hans trogna ihärdighet. Så
länge den långa sommardagen lånade dem sitt ljus, läste de;
men då den korta nattskymningen inbröt, förklarade hon det
som borde fattas med förståndet. Så fortgick undervisningen
utan afbrott, dag och natt; ty så snart en ögonblicklig slummer
kom öfver den ena, väcktes den af den andra.
De tvenne älskandes arbete var heligt för hela huset
Ingen ville eller vågade störa dem med ens ett ord. Men i hvarje
blick strålade icke blott välvilja och deltagande, utan en viss
vördnad till dem, under deras vigtiga förehafvande. De kände
också båda detta de öfrigas deltagande såsom en uppmuntran,
ett lifvande bifall.
Gunnar var liksom fruktande för den gamle och vågade
icke se honom i ansigtet. Gubben kastade också sällan någon
blick på ynglingen och tilltalade honom aldrig. Ett och annat
vänligt ord kunde han säga till Börta eller Matts och Katred,
men måltiderna voro tystare, än vanligt.
Så förflöt en vecka.
__
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mghdragt/0011.html
