- Project Runeberg -  Svenska national-drägter /
6

(1845-1849) [MARC] Author: Robert Wilhelm Ekman, Gustaf Henrik Mellin - Tema: Textiles
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DALARNE. 3. LYSNINGEN

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DALARNE.

3.

LYSNINGEN.



Det var Thorsdagsafton. Börta hade en gladare uppsyn,
än hon haft de öfriga dagarna, ehuru äfven då ett uttryck af
tyst sällhet sväfvade öfver hennes drag. Men den förut
drömmande, tankfulla blicken hvilade nu tryggare och säkrare på den,
som mötte densamma.

När måltiden var slutad och man läst ifrån bordet,
framträdde Börta, med ett eget uttryck af blyg frimodighet, till den
gamle. Hon såg upp på honom och knäppte, liksom hon sjelf
skulle läst, tillsammans händerna, i det hon sade: ”Nu kan Gunnar!”

Den gamle såg på henne med en genomträngande men vänlig
blick. Utan att tveka eller dröja, sade han endast: ”Tag
ned min heldagströja i morgon bittida, Börta! Vi gå till
Prosten, barn!”

Hans öga flög till Gunnar med en känsla af välbehag, och
en annan blick på Matts och Katred sade också dem att de
skulle medfölja.

Icke utan förvåning såg prosten den gamle med de sina
återkomma, och det var ett uttryck af djupt missnöje, som flög öfver
hans drag vid den tanken, att kanske gamle Michiol låtit öfvertala
sig att hos honom fälla en förbön för den försumlige sonen.

Men Michiol såg glad och frimodig ut. Icke en gnista af
misstroende röjde sig i hans drag och blick, då han helsat
prosten och derefter sade: ”Nu kann’en, vördig prost!”

″Det är knappt möjligt, min kära fader Michiol!” sade
prosten: ”men vi måste väl förhöra honom ånyo. Sitt ner så
länge, Matts, och du, Katred, derborta! Sätt dig också, gamle
Michiol!”

”Tack, vördig prosten!” svarade gubben. ”Jag står väl
och hör! Låten nu läsa!”

Bibeln framtogs. Prosten fann, till sin förvåning, att
läsningen i sjelfva verket gick rätt väl. Gunnar gjorde godt reda
för sina christendomsstycken, och då ingen invändning kunde
göras emot försvarligheten af hans kunskap, frågade den
förvånade prosten: ”hvem har lärt dig, Gunnar?”

Då glänste gamle Michiols ansigte, ögonen tindrade, och
han slog Börta på axeln. ”Det har hon gjordt!” sade han.
(Pl. 3.)

Prosten betraktade ett ögonblick med faderlig välvilja den
unga flickan, framtog derefter kyrkoböckerna och utfärdade i
vederbörlig ordning lysningarne för de begge paren.

Då den gamle med sina söner och deras blifvande hustrur
begaf sig hem, var han språksammare än vanligt, och roade
sig att bry Börta, som han kallade för en rätt skolemästare.
Men hon var så glad öfver den gamles vänlighet, att den, som
djupare kände menniskohjerlat, väl kunde tveka att bestämma,
hvilkendera känslan i detta ögonblick var mäktigare hos henne,
tacksamheten för den vördade gamles välvilja eller glädjen
att snart hinna sin kärleks högsta lycka.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:27:51 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mghdragt/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free