- Project Runeberg -  Svenska national-drägter /
4

(1845-1849) [MARC] Author: Robert Wilhelm Ekman, Gustaf Henrik Mellin - Tema: Textiles
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - WINGÅKER. 2. ÅSENS MARKNAD

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

WINGÅKER.

2.
ÅSENS MARKNAD.



Vid Åsens by, icke långt från Wingåkers kyrka, hålles hvarje
höst en marknad, som är ganska betydlig och anses af
Wingåkers allmoge såsom en folkfest. I allmänhet råder, vid
landtmarknaderna i Sverige, en egen liflighet, hvilken likväl modifieras
efter folklynnet i de olika orterna. Den marknad, som af ålder
hållits vid den nämnda kyrkobyn, har varit särdeles karakteristisk
för de stolta, glada och kloka Wingåkersboarna. Vid denna
marknad uppgjordes icke blott helt enkelt köp och byten af varor och
kreatur, utan beslut fattades, förbindelser bestämdes, hvilka
omedelbart afgjorde mångens hela framtid. Förmiddagen är den
egentliga handelstiden. Mot middagen bekräftas köpen med
måltider och traktering. Om aftonen roar sig ungdomen.

En teckning af uppträdena på denna marknad göres
åskådligare med penseln än med pennan. Då det är en särskild
tilldragelse, som utgör föremålet för denna berättelse, fästa vi
blicken på uppträden af mera enskild beskaffenhet, än ståndsfruarnas
varor, den blinda birfilarens gnällande polska och
marktschrejarens positiv.

Annika i Ringerud fick, med sin moster, förmyndarens
hustru, följa till Åsen. Den sluga, stolta flickan hade inom sig
kännt en sällsam längtan att få återse sina skolkamrater. Att få
göra den stygge skolmästaren ett nytt spratt och straffa honom för
hans elakhet, det skulle varit Annikas största lust; men näst den
fröjden räknade hon väl att få träffa den stackars Karin, som icke
haft de bästa dagar, sedan Annika lemnat henne. Huruvida
äfven de båda tvillingarne för henne voro efterlängtade, begrep hon
väl knappast riktigt, men nog skulle hon än en gång velat rusta
med Olof och se på, huru Erik fick uppbära skulden derföre.

Sedan Annika följt mostern på vandringen mellan stånden,
stannade den resliga qvinnan för att betrakta en utklädd markatta,
som dansade för folket och insamlade slantar åt sin egare.
Annika gick ett stycke ifrån henne osh såg sig omkring, liksom hon
letat efter någon. Men efter en liten stund återvände hon till
marktschrejern. I detsamma hon framträdde bakom hörnet af ett
marknadsstånd, blef hon varse, huru några barn, bland dem
hennes vänner Karin, Erik och Olof, stodo tillsammans i en grupp
och betraktade markattan. Olof hade kastat af sig rocken och
trakterade djuret med kringlor. Erik stod tyst och fundersam
och såg på. Utan att säga ett ord, närmade sig Annika och
lade armen om hans hals. Mostern såg barnens förnöjelse, och
yttrade ingenting.

Men den oskyldiga glädjen stördes genom det förfärligaste
skri, då en bullgumma kastades öfverända med hela bordet, fullt
af kringlor och bullar, i det en skenande häst bröt igenom
marknaden. En ”Stockholmsfru”, som till sitt stånd icke lyckats
samla många köpare, instämde i skriket, men lyckades icke afvända
den stöt, som ståndet erhöll, i det den skenande hästen svängde
förbi ett hörn, just igenom klungan af barnen. De kastades af
förskräckelse hit och dit; men, då ingen blifvit skadad af blotta
förskräckelsen, reste sig sällskapet åter och såg skrattande på
hvarandra.

Annika hade släppt Eriks hals och befann sig, utan att
någon visste huru det tillgått, vid Olofs sida, och hade betäckt hans
hufvud med båda sina armar, i det ögonblick kärran ilade förbi.
Karin, som stått bredvid en annan flicka, fick en stöt, så att hon
rullade emot marktschrejerns träben och slog omkull honom,
hvarvid hon, såsom vanligt, fick betala laget, såsom det heter. Markattan
ville nemligen hämnas sin husbonde, och angrep med vildt raseri,
den arma flickans hår. Nu framrusade både Erik och Olof på
en gång för att hjelpa kamraten. Eriks käpp träffade markattan
i hufvudet, så att hon i hast flydde till sin svärjande husbonde,
medan Olof uppreste den gråtande Karin.

Karin hann knappast torka sig i ögonen, innan hon störtade
till Annika, liksom för att söka tröst hos henne. Men Annika
såg stolt på henne, vände sig med sammanbitna läppar bort, och
följde sin moster till ett annat ställe.

De båda bröderna stirrade tysta efter henne, och följde
derefter Karin hem från marknaden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:27:51 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mghdragt/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free