- Project Runeberg -  Svenska national-drägter /
7

(1845-1849) [MARC] Author: Robert Wilhelm Ekman, Gustaf Henrik Mellin - Tema: Textiles
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - WINGÅKER. 3. KARIN I WANNALA

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åt hvarandra, utan att tala mer än förr. De förstodo hvarandra
utan ord. Olof emottog hästen, förde in den i stallet och besåg
vagnen, om den skulle behöfva reparation. Den var väl
underhållen, så att det icke behöfdes. Olof tillsade blott drängen att
upptaga den andra hästen från betet.

Vid middagsmåltiden språkade Erik om sin resa, och Olof
om gårdsbruket, utan att de talade till hvarandra. Talet riktades
nemligen alltid till husfolket.

På eftermiddagen uppstapplades på vagnen ett nytt lass. Erik
hade besökt penningskåpet, nedlagt penningar och läst till det.
Olof gick dit, stoppade en reskassa, i plånboken, tog tömmarna och
körde åstad till Bergslagen.

Erik tog nu vid gårdsbruket och sysslorna.

Då söndagen inföll, begaf sig Erik till kyrkan. Äfven
han tog vägen till Wannala, för att besöka ungdomsvännen Karin.
Samma öde, som träffat brodren, mötte honom, nemligen att
finna henne redan tidigare på morgonen bortförd af Annika från
Ringerud.

Vid namnet Annika gick en varm rysning genom den unge
mannen, men han ville aflägsna sig utan att yttra ett ord. Då
sade systern: ”Hör, Erik, hvad jag säger dig. Flickorna ha gått
till Ingrid i Hacksta, för si, den ena skall hafva fastmöskruden
i dag.”

”Fästmöskruden?” upprepade han förvånad.

”Hå, det måtte jag säga!” skrek flickan: ”Tvillingbröder,
och den ena vet intet hvad den andra –”

Hastigt sköt Erik dörren till, och skyndade bort.

Utan att rätt veta hvad han gjorde, sprang han till Hacksta,
som icke ligger långt från kyrkan. Andtruten stannade han några
ögonblick på gården, liksom för att med våld kufva sina upprörda
sinnen. Slutligen steg han uppför trappan, som ledde till
loftsrummet, der flickorna klädde sig. Ingen mötte honom och höll
honom tillbaka, så att han helt tyst kunde smyga sig intill dörren,
som också stod på glänt.

Nu såg han Karin, sittande på en stol, i full kyrkskrud,
medan Annika, i hvardagsdrägt, knöt band och blommor i hennes
nacke.

Utan att säga ett ord, var Erik, snabb som en ekorre,
utför den branta trappan och ilade, mellan åkrarna, hem till
Henala, i stället för att gå till kyrkan.

-*-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:27:51 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mghdragt/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free