Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
puttra och gräla, som att upphöra att andas. Hon
ärnade nu äfven spatsera upp till Anna, för att
banna henne; men besluten att banna den vackra
jungfrun hade den olyckan, tvärt emot Fru
Ebbas öfriga beslut, att aldrig verkställas. Hon kunde
aldrig komma sig till att träta på den goda flickan,
som också derföre höll så hjertligf af henne.
Denna gång var Anna redan utgången, och
det upp till Myrkeklef, då Fru Ebba kom till
hennes kammare. Hennes frånvaro gaf derföre den
goda frun ett önskadt tillfälle att få bannas på
Bolla, hennes tärna, en starkt byggd, ehuru icke reslig
Vestgöthaflicka, som hade ett par ögon, hvassa
som diamanter, ett par kinder, röda som pioner,
och en mun, hvarur två rader snöhvita tänder
beständigt framtittade, ty det var aldrig exempel
på, att hon upphörde att le annorstädes än
i kyrkan. Den stackars oskyldiga flickan fick, för
sin unga matmors skull, nu uppbära en skur af
bannor, som varade fulla trefjerdedels timman,
ehuru hon inom denna tid hade tre gånger kunnat
hinna kalla hem den bortgångna. Fru Ebbas
bannor slutades dock på ett för henne ganska
eget sätt, om blott den bannade hade tålamod
att afvakta slutet. Den tigande tärnan fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
