- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
119

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

m

Ded éue reste sig upp och närmade sig henne ffietf
mycken höfligbet »Ay ay, mistress,» sade han, »eller
min fru, som ni kanske helst vill heta, dr det mark«*
nad hår i staden? Det år hvad man i England kallar
ftire! Men jag har genom fönstret icke fått se mer än
ett par tusen menniskor, efter hvad jag kunnat tycka.»

»Det är icke så litet i vår lilla stad, min herre!»
sade hon, med en pröfvande blick på hans sjömans*
klådda gestalt. »Men en så vidt berest herre, som
herrn måtte vara, finner väl allting här högst obe«
tydligt ?»

Hon tog ett par steg åt sidan, för att obehindradt
kunna betrakta den andre mannen, som orörlig bibehöll
sin ställning i soffan.

»Förlåt mig, min herre,» fortfor hon, vänd till den
andre, innan den förste hunnit svara, »jag är
gästgif-rarinna på stället, och anhåller ödmjukligen att
her-rarne, om de bebaga stanna q var hela dagen eller ändl
ljtagre, hvilket serdeles skulle smickra mig, ville tillåta
att stadsfiskalen finge se deras pass. Befalla herrarne
att han skall komma upp, eller önska herrarne att
jag skickar passen till honom? Han är eljest personli*
gen närvarande nere i gästgifvaresalen.»

»Kanske du, Lodman,» yttrade herrn i soffan, »vill
taga äfven mitt pass med dig och sjelf gå ned till
herrn der i salen?»

Fru Wekström gjorde en djup och vördnadsfull
nig-ning. »Jag får tacka för herrarnes beredvillighet och
artighet!» sade bon och afiägsnade sig.

Lodman framtog de båda passen och följde henne.

Det kan icke nekas, alt fru Wekslröms nyfikenhet på
dessa sina tverine gäster blifvit ret,ad till ganska hög
grad af den omständigheten, att de kommit åkande i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free