Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag skall om en liten stund hemla in del stackars
barnet,» sade frun; »men jag ber att herr stadsfiskalen
håller förhöret med saktmod och mildhet: hon år
förskrämd och sjuk, arma kräk!»
»Åh, gudbevars, hon är väl icke af spegelglas
heller!» inföll fiskalen. »Men jag skall visst icke tilltala
henne värre, än omständigheterna kunna förmå mig
till — jag vet hvad en ransakning vill säga!»
Fru Wekström aflägsnade sig.
Lodman, som under tiden roat sig att beskåda, huru
de vackra tofteborgshästarnc insattes i stallet, och huru
kusken tog sin plats vid vagnen, för alt bevaka den,
begaf sig nu också till salen. Då han inträdde,
nickade prosten Bergman vänligt åt honom och sade:
»Herr konstapel — jag menar titeln lydde så — var
god och kom fram och håll tillgodo ett glas med oss
här!»
Lodman bugade sig vördnadsfullt och tackade.
Prosten vinkade honom att taga plats bredvid sig i soffan,
der nyss prosten Broman suttit. »Det måtte förefalla
herr konstapeln lite besynnerligt att komma så här till
en marknad inne i landet, herrn som väl är van att
se marknader i stort i London och New-York och
andra sjöstäder? . . . Herrn är infödd svensk — är det j
icke så?»
»Ja, sir,» sade Lodman med en böjning på
hufvu-det, uttryckande innerlig vördnad, »jag är född i Sverige
och har här erhållit min första
kristendoms-undervis-ning. Jag har farit vida omkring, reverend sir, och
förgätit mycket. . . . Ack, sir, jag förtjente visst icke
någon barmhertighet; men likväl har Han låtit mig
finna sitt ljus: han utsände en af sina värdiga tjenare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
