- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
206

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

teckningen och afvittringen att göra. Grefve Evert
kan icke minnas det; men lagman Lillie var den som
iakttog hans rätt. Lagmannen var slägt med
grefvin-nan Bertha, det vet jag. Jag har eljest i mina händer
åtskilliga dokumenter, sedan jag utfärdade lysningen
och vigde grefvinnan Emerence. Gamle grefvcn var
icke rått nöjd ¿tt lemna mig de der dokumenterna;
men jag skall säga, lagar och författningar har jag
alltid följt på det strängaste. . . . Men det var frågan om
slägtskapen nu — de andra sakerna få vi väl talas vid
om på Granskog, grefve Evert!»

»Var icke lagman Lillie din farbror, min kära
Henrietta?» frågade Bergman.

»Jo,» svarade prostinnan, »och jag tror att lagman
Lillie var gift med en friherrinna von Urne.»

»Det var min mors namn!» anmärkte Evert.

»Ja, friherrinnan Lillie och grefvinnan Lillienstedt
voro kusiner, efter hvad jag nu erinrar mig!»
förklarade prostinnan.

»Nå, slägtskapen blir då just icke stor,» inföll
prosten Bergman; »men för oss, småfolk, kan det ändå
vara roligt att åtminstone fl räkna oss bekanta med
lysande hus. Det är för oss både kärt och en ära att
få se grefve Lillienstedt hos oss.»

Men i Everts bröst hade en sällsam oro allt mera
utvecklat sig: icke blott den syn, han nyss skådat i
fjerrglaset, utan många minnen från hans ungdom,
vaknade nu. Han erinrade sig uppträden emellan sina
föräldrar, hvilka han icke kunde förklara. Bilderna af
oförrätter, begångna emot honom, begynte klarna, och
en kanske medfödd stolthet kom honom att emellanåt
ångra sitt eftergifna uppförande mot fadern. Men då
framträdde den hulda Agnes såsomen försonande enge),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free