Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE KAPITLET.
Sedan Everts blickar fåfångt sökt den gamles Tan*
liga ledsagarinna, närmade han sig till gubben sjett
»God dag, gamle man!» helsade han.
Förvånad öfvcr en si vanlig belsning, tog gubben hat*
ten af sig och stirrade på fremlingcn, som han ändtligen
igenkinde såsom den han sett i tofteborgsparken. Dl
han derefter blef varse prosten, bugade han sig vörd»
nadsfullt och drog sig ett steg tillbaka, en rörelse som
visserligen eljest icke var någon af hans vanliga.
»God dag, Rahm!» helsade åfven prosten. »Da är
mi lyckligen lös och ledig från Munkeborg — tanker
du lita den minnesbetan lända dig bättre till varning, |
än hvad som händt dig förut?»
Rahm svarade intet, utan såg verkligen, betagen af j
blygsel, till marken. I
Prosten bemärkte denna hos den förstockade gubben
nya känsla. »Kom med mig till mitt rum,» fortfor I
han: »jag har åtskilligt att tala med dig!»
Med en vink åt Evert, som tigande och ftill af
besynnerliga tankar följde honom, begaf sig prosten till
sitt expeditionsrum i en sidobyggning. Gubben Rafam
följde äfven, men med hufvudet nedböjdt, nedslagen
så som han aldrig förr i sin lifstid varit det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
