- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
301

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lätt aromatiska sommarluften inströmmade. Hans
blickar hvilade på sjön, på utsigten, hvars behag likväl
icke numera förmådde hänföra hans själ. Han märkte
att alla hans tankar samlade sig endast omkring för-’
hållandet till sonen, och oupphörligt framträdde for
hans minne förebråelserna öfver den orättvisa han
begått emot honom.

Då grefvinnan satt sig vid hans sida och betjeningen
dragit sig tillbaka, förde ban ånyo talet på Evert och
sina förhoppningar om en vänlig och lycklig
öfverens-kommelse. Såsom vilkor förutsatte han alltid
fullgörandet af den ostindiska resan och ett giftermål der.
Tanken derpå begynte att blifva honom kär, och han
gladde sig åt sina ärelystna drömmar om en döpt
prinsessas namn på stamträdet.

Dessa drömmar afbrötos af Stenssons ankomst, som
anmälde att prosten Broman från Granskog anländt och
anhöll hos grefven om företräde.

Grefvinnan såg hastigt upp. »Evert var just hos
honom — kanske han är med? Säg, Stensson!»

»Nej, nådig fru grefvinna, nog är prosten ensam!»

»Bed prosten vara så god och stiga hit till oss,
Stensson!» inföll den gamle grefven, som rynkade
ögonbrynen och visade sig föga belåten med besöket.

Då Stensson gått, sade han till sin dotter:
»Isynnerhet nu, Agnes, är det mig verkligen okärt att träffa
honom. Jag kan icke neka, att jag känner mig
genend af hans besök, helst sedan han blifvit gift.»

Grefvinnan tänkte tillbaka på några mindre
angenäma minnen från det förflutna.

Det dröjde en stund, innan prosten anlände till
paviljongen; men han inträdde der med den trygga
värdighet , som var honom egen. Hans helsning var vörd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free