Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringningen blifvit upprepad ett par gånger, skyndade
en betjeot in.
Stensson vinkade åt honom att vara tyst och komma
närmare. »Stanna bär hos grefven,» befalite Stensson,
»medan jag går in till grefvinnan!»
Men betjenten blef så förskräckt, då han såg
gref-ven död, att han knappt vågade stanna qvar. Stensson
skickade likväl genast äfvcnledts ett par andra dit, så
att de trenne tjenarne stodo häpna och i spänd
uppmärksamhet vid dörren, stirrande på sin husbonde,
liksom de ännu väntat af bonom en befallning.
Det dröjde icke många minuter, innan grefvinnan
instörtade. Hon stod några sekunder framför sin fars
lik, men kysste derefler, under strida tårar, bans
stelnande band och hans panna, samt lemnade åter
rummet.
I den torftiga stugan på Kunstatorp låg Evert
Lillien-stedt sanslös på sin bädd. Han bade dagen efter sitt
bröllop börjat yra, ehuru utan våldsamhet. Bilder
från hans lif på hafvet omvexlade i hans fantasi med
minnen från barndomen och hemmet. Han omgafs,
den irrande fremlingen, dock nu af dem, som äro
men-niskohjertat dyrbarast, af maka, af vänner. Ingen af
dem anade, alt denna dag var hans fars dödsdag. Men
friden, som flytt från den gamle grefvens sista
stunder, hade infunnit sig vid den förskjutne sonens.
Der satt Lodman vid fönstret, tårögd, lyssnande.
Der satt den ädla prostinnans vålnadslika gestalt, med
tysta vinkar ledande och anordnande bestyret om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
