Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följa mig. Men tron på ett värf för lifvet måste ha
djupare rötter än kärleken. Hennes öfvertygelse skulle snart
vackla, och i farans stund skulle kanske just kärleken
komma henne att svika.
NATALIJA, häftigt.
Jag förstår er, Boris Ivanovitsch. Lemna mig, jag
ber er derom! Gå och kom aldrig tillbaka till mig!
DMITRIJEV, utan att höra på henne.
Så är det inte med er. Ni har ju sagt, att ni aldrig
älskat mig . ..
NATALIJA, medan han talar.
Boris Ivanovitsch!
DMITRIJEV.
Det är inga personliga känslor, som grundat er
öfvertygelse, inga vackra ord och fantasier, utan saken sjelf,
befrielseverket, fosterlandets räddning. Derför är ni stark
och orubblig som jag, och derför skall också ni följa mig.
NATALIJA, häftigt.
Jag . . . Hvad säger ni?. . . Är ni falsk? Vill ni inte
bedraga Sonja, men locka mig i försåt?
DMITRIJEV.
Nej, Natalija Feodorovna! Men nu är stunden inne
att bevisa, hvad ni har sagt. Har ni talat sant, så är det
också er pligt att följa mig, när jag fordrar det.
NATALIJA.
Nej, nej! Jag kan inte . . . Jag får inte ... Ni vet
inte, hvad ni säger och gör. Vänta, tänk, se er för!
DMITRIJEV.
Tala inte med mig om att tänka. Jag får inte tänka
mera, ty då får ödet magt med mig igen. Tanken var
mitt förtryck.
NATALIJA.
Tanken är det friaste af allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
