Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en vacker morgon mot slutet af
augusti. Himmelen var klar, en angenäm svalka
från floden uppfriskade luften, och solens första
strålar belyste redan den skiftande löfskogen, som
på andra stranden klädde höjderna uppåt Dittfurth.
Den första halftimmen redo de tysta framåt vägen,
och intet ljud förnams, utom vattnets skvalp öfver
stenarne vid flodbrädden, skramlet af betsel och
remtyg, samt då och då Clements maningsrop till
handhästen, som ville stanna och beta i det
daggiga gräset. Men i gryningen började foglarne
sjunga, alla som voro hemma i denna trakt och
flyktingarne från slättbygden, som skrämda af
krigets åska sökt de tysta skogarnes frid. Först
började en, sedan flere och snart hundrade.
Främ-lingarne täflade med de bofasta, och dessa försökte
öfverrösta de djärfva inkräktarne, tills den
mång-stämmiga sången blef så stark och mäktig, så
hetsande i sin täflan, så utmanande i sitt jubel, att
både hästar och ryttare väcktes ur sin
halfslum-mer. Handhästen gnäggade och de andra svarade
honom, frustade och skakade sina flätade manar.
Wiwalt höll inne sin häst och lyssnade.
"Ser du, Clement, och hörst du?" frågade
han. "Solen och hela himmelens sköna firmament
prisa sin Herre och Skapare, djuren på marken
fröjda sig i dalen, och foglarne under himmelen
lofsjunga Herranom på sina gröna kvistar."
Clement nickade, kastade en irrande blick
uppåt trädtopparne och klappade sin häst på
halsen. I detsamma hördes, långt bakom dem och
matt som ett fjärran eko, klockorna i Quedlinburg
ringa till ottesång. Då blottade Clement sitt
huf-vud, Wiwalt följde hans föredöme, och med
händerna knäppta om tyglarne bådo de tillsammans,
att Herren måtte bevara deras ingång oc^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
