Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig, Nådig Jungfru, där vill mera till än hon
tänker att sådant förvärfva.“
Hon såg undrande på honom.
“Menar Monsieur, det tarfvar mindre förtjänst
att amplificera den dignitet, som en ärft med
namnet ?“
“Som en ärft med namnet...?"
Han förstod henne ej, men hon förklarade ej
närmare, hvad hon menat.
“Gud förlåte mig“, utbrast hon skrattande,
“en faller stundom på så underliga tankar, när
en sitter i ensligheten och trånar. Då min Herr
fader för tre år sedan skulle draga ut med
Kungen i det t}’ska kriget, ville jag kläda mig i
karlkläder och följa honom.u
“Att fresta lyckan ?“
“Jag vore fuller ej den första, som brukat det
manéret?“
“Inte heller den sista, tänker jag", svarade
Wiwalt och instämde i hennes skratt. “Men mesta
parten lärer i den furian ha dragit bort från sin
Herr fader och i annat följe än hans.u
“Vi blefvo ock hemma begge“, slutade hon
med en kort suck. “Och efter kriget nu är allt,
får en söka sin tillflykt till Gud och morkärans
korngrisar. “
Vid middagsbordet sattes Wiwalt åter vid
jungfru Gertruds sida, oeh herr Wulff tröttnade ej
att med trug och krus betyga honom sin välvilja
och att genom allt dristigare anspelningar ge luft
åt sina förhoppningar.
Dessa voro ej längre Wiwalt främmande.
Redan på Öretorp hade han i fru Lenas och herr
Niels* förstulna miner vädrat hemliga planer, herr
Wulffs besök hade ledt honom på det rätta
spåret, och mottagandet på Björkeberga hade ej
lämnat något tvifvel öfrigt om värdfolkets afsikt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
