Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Förlåt, mor, det är rätt den Nådiga Jungfrun
jag söker. En ryttare håller nere på vägen och
har ärende till henne."
"En ryttare?“
"Från Björkeberga, säger han, bedjandes den
nådiga jungfrun att förfoga sig ut till honom."
"Han!"
"Friherrn!" utropade herr Peder. "Och stiger
inte in? Så må jag själf..."
"Nej, Domine! Nej, nej, käre far!" bad
jungfrun och höll honom kvar. "Blif här och låt mig
gå allena! Efter han kommer allaredan i afton,
tör han ha något af importance och säga mig.
Fly mig något att sätta på hufvudet, så hämtar
jag honom själf härin."
Herr Peder gjorde invändningar och följde
henne ut på trappan, men jungfrun sprang
skrattande ifrån honom. Han gick efter henne till
grinden vid stallet, hvarifrån man på ett stenkasts
afstånd kunde se vägen och kyrkan på andra
sidan därom. Men det var mörkt, ty månen hade
ännu ej gått upp, några röster kunde han ej heller
urskilja, och det började snart kännas kallt om hans
kala hufvud.
När han kom in, fann han hustrun och
dottern i köket, samtalande med jungfruns följe,
som satt i aftonvarden i lag med prästgårdsfolket.
Det var Måns hingstridare, Jonge, herr Wulffs
jägare, två drängar och en piga, Malene, hvilka
alla skulle ledsaga henne till Stensnäs.
"Hvad hade Malene sagt om Friherrn?"
frågade han.
"De säga alla, att han red från Björkeberga
redan på förmiddagen", svarade Lisebet.
"Var han inte kvar efter Jungfrun?u
"Nej, han förreste i morgse", svarade Måns,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
