Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var drängens häst, som Clement ridit
omkull, hvilken åter kommit på benen, men trasslat
in sig i tyglarne och därföre var lätt att fånga.
Bilden sprang upp i sadeln och följde den andre
nedåt sjön, ut i det grunda vattnet, och båda
för-svunno bakom ett snår vid stranden.
Planen hade lyckats. Herr Rönnov hade vid
mötet genast gifvit sig undan med jungfrun, och
under handgemänget hade Jonge och drängen i
rättan tid kommit tillstädes. En af Bildens följe
hade blifvit på platsen, de öfriga hade tagit till
benen, och under förföljandet hade Wiwalt fyrat
af sina sadelrör för att öka skräcken. Själf hade
han fått tröjan uppskuren, Måns hade fått en
skråma öfver kinden och Jonge ett styng i vaden,
men för öfrigt hade ingen lidit någon skada.
När Wiwalt åter kom fram på fältet och fann
karossen borta samt Clement liggande på marken,
blef han förskräckt.
"Clement, hvad går dig an?" ropade han.
Clement öppnade ögonen, kippade efter andan
och försökte flera gånger tala.
"Jungfrun . . . Mattias kör ..." flämtade han.
"Rid Jonge och tag drängen med!" befallde
Wiwalt.
Därpå sprang han af hästen, böjde sig ned
öfver Clement och sporde ånyo:
"Clement! Farkär! Hvad går dig an?"
Men Clement öppnade ej ögonen.
"Måns, hjälp mig få honom lös!"
De drogo fram honom undan hästen, som
låg öfver hans ben, och Wiwalt lyfte hans hufvud.
Då började han hosta.
"Bloden kväfver honom, Måns! Vi må ha
honom på fotter 1“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
