Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Tarfvar inte heller öppnas", svarade
Wiwalt kort.
"He ... Hvi så?"
"Det är tomt!"
"Tomt — åhå!" utropade Anders och fick
tillbaka sin fattning. “Tomt — och Monsieur
Falkenberg skulle betala trehundrade dukat er
därför ?“
"Det ljög jag! Hofmarskalken betalar inte
ett runstycke därför och Obristen lika litet!“
"Där ljög du igen! Packa dig fanen i våld
med ditt apspel! Det finns papper däri, och för
dem betalar Fahrensbach, hvad jag gitter så begära.
Erik har varit hos honom."
Wiwalt teg ett ögonblick och tvekade.
“Välan — så tag hvad som finns däri och
fly mig schatullet!“
“Det står inte att öppna, säger jag! “ svarade
Anders. "Hade jag det kunnat, sutte jag inte
här utan så mycket som en beta bröd och en sur
sillnacke.. . En rår inte bryta det opp!"
"Så har jag starkare fingrar än du lell!“
skrattade Wiwalt och höll upp en liten nyckel
för Anders näsa. "Rappa dig — hämta
schatullet eller jag hämtar profossen!"
Anders stirrade än på Wiwalt och än på nyckeln,
gick utan ett ord bort till spisen och tog undan
några tegelstenar nere vid marken, drog fram
schatullet och ställde det på bordet. Men när Wiwalt
sträckte fram handen därefter, höll han det fast
och stammade ängsligt:
“Pacten! Pacten!"
"Du skall ha hvad som finns däri..."
"Ehvad det är guld eller papper!"
“Pactum!“ svarade Wiwalt. “Och jag
schatullet ..."
“Pactum!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
