Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en kulen afton mot slutet af oktober.
Hösten hade varit tidig och kort, vintern
nalkades. Stormvindar från hedarna i norr hade
slitit sönder det åldrande årets fåfängliga prakt,
och byiga sunnanväder sköljt bort dess färgprål.
Björkarnas guld hade rostat och bokarnas röda
kappor hängde i trasor, rönnars och lönnars
brokiga narrdräkter hade fallit i stoft, och skogshultet
liknade en risgård. Hagarne stodo glesa och fälten
lågo härjade, vägarne voro upplöjda eller
sparsamt nygrusade, och de färska granruskorna utmed
dikeskanten väntade snart den första snön. Molnen
hängde tunga bakom hvarandra som en här af
simmande vidunder, hvilkas fjälliga bukar skimrade
som metall i återskenet från en brandröd
himmels-strimma vid synranden, och ute på sumpiga ängar
blänkte vattenpölarne som fönster, upplysta af en
underjordisk glöd.
Det var tyst och lugnt, men tystnaden ängslade,
lugnet kylde. Vandraren blef illa till mods,
påskyndade sina steg och såg ogärna åt sidorna,
hästarne lågo hårdt på tygeln och skyggade för
sin egen skugga, och inomhus sköt folk för
fönsterluckorna och uppmanade hvarandra att vara rädda
om elden till natten.
Det var lördagskväll, och herr Peder hade
hållit aftonsång i Wisseltofta kyrka, såsom han
En Lyckoriddare. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
