Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han såg häpen på mor Kerstin. Hon
snoppade ljuset med ett sällsamt leende, som han ej
förstod. Men när hon slängde in skarnet i
spiseln, böjde hon sig intill hans öra och hviskade:
"Hundrade ungerska gyllen, far!"
"Hut mor — du dansade själf på bröllopet!"
"Hundrade ungerska gyllen, far — han är
biltog!"
"He... för resten, hvar menar du en tar ut
hundrade ungerska gyllen af Herr Wulff?"
"Så huta åt honom, men huta inte åt mig!“
"Tss ... Jesus, tss ..."
Det klappade på dörren.
"Där är han!"
"Gack ut i köket mor! Jag skall fuller packa
honom från gården och det brådt!"
"Låt inte lura dig, far — mins du, hvem Jeppe
sa, att han gömmer i påsen?"
Det klappade ånyo, och mor Kerstin gick.
"Härin!" ropade herr Peder.
Men när dörren öppnades, tog han ett steg
tillbaka och grep tag om bordskifvan, så häpen
blef han.
Ty mannen, som steg öfver tröskeln och lyfte
på hatten, liknade ej mycket friherren. Hans panna
och kinder voro som spanskt läder, ögonen voro
håliga och blicken flämtade, hakan betäcktes af
ett tofvigt skägg, och handen, som han sträckte
fram, var så mager, att ådror och ben syntes
genom skinnet. Och när han slog sin svarta
smuts-stänkta kappa åt sidan, var kyllertröjan sotig,
byxorna lappade, och den ena stöfveln sprucken
öfver vristen. Men hufvudet höll han tillbakakastadt,
liksom på trots, och underläppen sköt fram till ett
leende, men det var mera bittert än spefullt.
"Guds fred, Domine!" hälsade han.
Herr Peder stirrade på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
