Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det att dia mitt hjärteblod för att också det en
gång må låtas för hvad som högre och
himmelskare är än den lagen vi bröto!"
Hon hade gripit hans händer, dragit honom
med sig till elden, så att hon kunde se hans
ansikte, och hviskade i ångest:
"Käraste! Käraste, hellre döden än skam!
Vet du, hur jag håller dig kär?"
Hon såg alltjämt in i hans ögon, och det kom
ett uttryck i hennes, som skrämde honom. Men
det var ej af fruktan, ej för att tämja henne, utan
för att befästa hennes tro på honom och bekräfta
sin egen, som han nu tog henne i sin famn och
kysste henne.
“Käraste hjärta, jag vet det, jag vet det!"
hviskade han. "När kommer du?"
"I denna natt!" svarade hon.
"Välan! Men..."
"Vänta!*
Hon gick ut i gången och ropade:
"Måns, bär sadelsäckarne hit in!"
Och när hon kom tillbaka sade hon:
"Gack därin i kammarn, att han inte ser
dig!"
När Wiwalt kom tillbaka ut i stugan stod
Gertrud vid bordet och tog ur den ena
sadelsäcken upp en läderpåse, som hon räckte honom.
"Se an!" sade hon.
“Guld ... ?“
"Det är mitt arf efter moster Lena. Jag har
inte släppt kistan ur mina händer. Här finnas i
sadelsäckarna trettio tusen ungerska gyllen. Är det
fyllest att värfva ett compagnie?"
"Gertrud ... ?“
"Jag har lika mycket i växlar att lyfta i Ham*
burg. Är det fyllest till två?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
