Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl nästan vilja påstå, att han är lika galen
som hon.
Lady Caroline själf var ofta inte långt ifrån
att vara af ungefär samma mening som sina
belackare.
— Konstig är jag förstås, brukade hon
öppenhjärtigt tillstå, men det är underligt att
jag inte är värre än jag är, ty aldrig har väl
en flicka blifvit så konstigt uppfostrad som
jag. Och den skildring hon en gång, sittande
på bordet i sin mans arbetsrum, gjorde af sin
barndom, illustrerade rätt lefvande hennes
uppfattning.
— När jag var liten — fem, sex år eller
så — blef mamma mycket sjuk och vi måste
fara till Italien med henne. Jag minns dunkelt
resan och värdshusen och folk, som aldrig
talade som vi, och den mörka, instängda
vagnen, som rullade och rullade och skakade
och skakade längs de oändliga landsvägarna.
Tydligast minns jag en tidig solljus morgon,
då vi foro genom en liten by i landet Tyrolen
— jag har sedan hört, att den hette Torbolo.
Det hade regnat om natten och solen bröt
fram just som jag vaknade, och för första
gången på lång tid såg jag åter ett stort vatten
och någon ropade genom vagnsfönstret: Lago
di Garda! — Lago di Garda!.. .Ja jag säger
dig, William — jag kan inte beskrifva det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
