Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v i gå, är inte det här huset stort bättre än en
öken. Och Lady Caro är sfinxen.
Hon skrattade och förde den röda schalen
ut med bägge armarna, så att den liknade ett
par vingar. Säg mera, Rogers ...
— Han har inte mer att säga, sade Byron.
Nu har han ju varnat mig. Med hvad mig
angår, så är jag — utanför klubbarna — långt
ifrån något lejon. Här är jag ett lam.
— Som bräker på skotska, sade Rogers i
dörren. Han slog den fort igen efter sig.
— Ja, tänk... mumlade Lady Caroline —
det blef på en gång så påfallande tyst i
rummet. Ni bryter verkligen en smula. Hur kan
det vara?
— Jag t.illbragte nästan hela min barndom
i Högländerna, svarade Byron litet stelt. Han
afskydde att bli påmint om sin dialekt.
— Bara det hade varit jag! sade Lady
Caroline entusiastiskt. Jag älskar Skottland.
För det — tilläde hon litet osäkert — för det,
att det är så romantiskt.
— Walter Scott? — insinuerade Byron
själfsvåldigt, mycket öfverlägset. »Minstrelns
sista sång»?...
— Ja, sade Lady Caroline trotsigt. Jag
svärmar för Walter Scott. Isynnerhet
»Mar-mion» ... Hon såg entusiastiskt upp i taket —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
