Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nytt. Men... tycker ni inte det är dumt bara
att tala mera om det?... Nu.
De tego åter ett par sekunder, medan
Byron, utan att ge sig, väntansfullt fortfor att
se på henne.
— När ni ändtligen vill veta det, sade
hon hastigt, så skall jag säga er precis hvad
jag tänkte: när ni kom emot mig och jag såg
era ögon, så tänkte jag: men han är ju lika
tokig som jag, och han kan se, att jag är det.
Och så blef jag rädd. Ni såg elak och farlig
ut, tyckte jag.
— Tror ni på aningar? frågade hon tvärt,
då han fortfor att tiga — mycket sakta.
— Hvem vet, hvad man själf tror. Hans
ansikte hade mulnat och mörknat — de sänkta
ögonbrynen bildade liksom en tjock valk öfver
ögonen. Hon satt och såg på honom och tyckte
också nu, att han såg »farlig» ut.
— Det gör jag, sade hon sakta. Ett
ögonblick, bara ett endaste kort ögonblick känner
jag på förhand dunkelt hvad som kommer att
ske... Sedan blandas det bort och blir strax
oklart och jag glömmer. Och ibland, tilläde
hon bekymmerslöst, händer naturligtvis heller
ingenting alls af det som jag anade... Men
ofta ...
— Första gången jag såg William Lamb,
började hon plötsligt förtroligt, alltför öppen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
