Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visste hans mor bäst — var nästan omöjligt:
det fanns hos honom inte minsta grand
egoistisk småaktighet eller misstänksamhet,
och han var inte fri från en viss själfsäkerhet
och inbilskhet. För sin hustru var han — om
än långt ifrån utan kritik — alltid ytterligt
svag. Hans mor visste, hur långmodig han
var, och hvilka växlar Caroline jämt drog på
hans outtömliga tålamod. Hon visste också,
att han öfverskattade sin egen styrka och alltid
satte en ära i att bära mer än sin rimliga
andel af de gemensamma bördor, makar ha att
bära. Ty i medvetandet af sin naturs
sällsynta rikedom, djup och värme, i sin förmåga
att förstå och sin förmåga att älska var han
öfvermodig. Den stoltaste och öfvermodigaste
man: det var tydligt för alla; blott hans mor
och en till visste hur ömtålig han var.
— Skall jag ändå inte tala med
Caroline?... gjorde modern ännu ett försök,
låg-mäldt, nästan bedjande. Med henne själf?...
Jag vet ju, att alltsammans — allt det här —
bara är därför, att hon vill u p p 1 e f v a något.
Inte för annat.
— Nej, sade han litet otåligt, mycket
be-stämdt. Hvarför kan mamma och ni andra inte
låta henne vara i fred?
Lady Melbourne stod litet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
