- Project Runeberg -  Mannen, Hustrun och Lord Byron /
85

(1912) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inne och inte får se, hur det går oss!... Han
tänkte på kriget med Napoleon.

— Jag önskar William ville komma!
suckade plötsligt Lady Caroline okonstladt
själf-viskt.

— När man talar om solen... sade Lady
Cowper. Titta, Caro ...

William Lamb kom ut. från Underhuset.
Ett ögonblick blef han stående på palatsgården
i solskenet, reslig, mager och litet framåtböjd,
och tog hatten af för en herre, som gick förbi
— den tjocka svarta luggen föll djupt ner i
pannan. Han såg allvarlig och upprörd ut.
Några liberala i folkhopen, som kände igen
honom, hälsade honom med ett par spridda
högljudda »cheers», som han strax otåligt
tystade ner, i det han med ovilja slog ut med
handen.

— Det ,är visst på tiden att vi nu säga
farväl, sade Hobhouse grannlaga och tog
hatten af för damerna. Eller hur, Byron?...

— Ja, sade Byron i en ton som om ingen
Perceval någonsin funnits och aldrig blifvit
mördad. Hobhouse har rätt: middagen väntar.
Jag är hungrig som en varg... Det är
underligt, men sinnesrörelser ge en alltid en
kolossal aptit.

Ett litet stycke ifrån vagnen stannade de
båda herrarna åter och vände sig om:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:12:13 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mholbyron/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free