Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lines barnslighet och onödiga komedispel
retade honom. Han sände henne en af sina
mörkaste, mest förkrossande blickar — tvekade
litet och började (»i Holland House-tonen»,
tänkte Emily):
— Det var vid Lepantoviken, vid ett ställe
som heter Yostizza — Caroline skakade
allvarligt väluppfostradt på hufvudet till tecken att
hon aldrig hört namnet. Jag var ute och
jagade en morgon — att gå på jakt är nämligen
det roligaste jag vet.
— Jag vet, att ni är blodtörstig! afbröt
Lady Caroline.
— Och siktade på en fågel i flykten,
fortsatte han i samma ton, utan att låtsa om
henne. Den föll, och jag såg, att det var en
örnunge ... Han vände sig till Lady Caroline:
Tror ni det är ofta man skjuter en örnunge?
— Jag skall fråga William eller Hartington:
Hur kan jag veta det?
— Jag tror aldrig någon af dem har skjutit
en örnunge, sade Lady Cowper liksom
försonande, mystificerad af Byrons omotiveradt
högdragna ton och mulna blickar. »Det är
första gången jag ser honom som Childe
Harold», tänkte hon med en viss tillfredsställelse.
— Det är också mycket sällan det
förekommer att någon råkar att skjuta en örnunge
i flykten, sade Byron. Hade den dött, hade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
