Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tigt. Skyll inte alltid på honom! Jag skref
vers innan Byron blef född.
— Hur länge innan? frågade han
aktningsfullt nyfiket.
— Jag är tre år äldre än han, svarade hon
högdraget, och jag är säker på, att jag skref
vers, när jag var tre år.
— Herregud, Caro... Och jag minns den
tiden, då jag brukade beundra dig för det.
Hon såg vredgadt upp, sårad af hans ton
och hans öppna, leende blick.
— Hade vi en dotter, sade han, skulle hon
aldrig lära att skrifva. Hennes blifvande man
skulle naturligtvis bli fattigare på ett par
förtjusande kärleksbref — jag går ut ifrån, att
hon komme att brås på dig! — men han finge
trösta sig med, att andra också blefve
fattigare. Gråter du, Caro?...
— Ja, snyftade Lady Caroline okonstladt,
med ansiktet i händerna.
Men William hvarken klappade henne på
kinden eller tog henne om hufvudet och kysste
och skrattade bort tårarna, som han så ofta
brukat göra, när hon grät och var förtviflad.
Han bara reste sig upp och hvisslade på sin
hund.
— Du vet, sade han med handen på
dörr-klinkan, hur jag afskyr scener om morgonen.
Om kvällarna kan det ibland vara ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
