Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur i högsta grad »österländskt» hans ideal
af en kvinna vore, och så hade han vid första
hlick låtit fängsla sig af »den lilla bleknosen»,
som hans vän Scrope Davies kallade henne.
Men den gode Scrope kände henne inte och
kunde omöjligt bedöma, hur egenartad och
sammansatt och farlig hon var: förtroendefull
som ett barn och skeptisk som han själf, den
bästa och roligaste kamrat, odygdig och
troskyldig som en skolpojke, en uppriktigt
hän-gifven och hjärtlig vän, förföriskt kvinnlig, med
en förmåga att känna och förstå, att beundra
och älska... Åt helvete med henne!
Och nu var det alltså alltsammans förbi!
Inte annat att göra än att ge henne på båten
och resolut titta åt annat håll. Ty inte ens
. för h e n n e s skull kunde han uppgifva sin
ställning i London, och Melbourne House kunde
han framför allt inte undvara. Ett enda
oförsiktigt steg till af Caroline och han riskerade
att för alltid bli utesluten från detta hem, som
var honom kärare och mera nödvändigt än
hans eget någonsin varit. Hade han inte
redan mer än en gång haft besvär att
öfver-tyga Lady Melbourne om sin ofarlighet, när hon
på sitt eget fina och ändå rättframma sätt talat
om sin fruktan för Caroline och häntydt på
sina planer för Annabella.
Och dessa planer — hvarför skulle han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
