Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en gång i våras... Du vet, tilläde hon mera
osäkert, litet dröjande — att jag kan finna på
att göra sådana saker... Jag hade en gång
lofvat Lord Byron att aldrig valsa...
Han sade ingenting, men hans blick var så
förkrossande uttrycksfull, att hon plötsligt for
upp från sin plats, röd som blod.
— Det var intet ondt i det, försvarade hon
sig med häftighet. Jag blir förtviflad, när jag
tänker på hans vanförhet och jag kan inte
hjälpa, att jag inte är så hänsynslös och
obarmhärtig och känslolös som...
— Caroline! Låt det nu vara nog — han
slog häftigt handen ned mot stolskarmen. —
Jag har inte begärt att höra om dina känslor.
Fakta äro allt jag gör anspråk på.
Hon stod midt emot honom och såg ner i
hans ögon. — Jag har aldrig vetat, William,
sade hon, att du kunde vara ett sådant odjur.
— Det är olyckligt för oss bägge, att du
inte långt förut har vetat det. Eller åtminstone
misstänkt det. Gå pål Sjung ut, för djäfvulen!
Låt mig då höra slutet på hela denna
förbannade historia.
Hans röst och blick gaf henne en så
våldsam hjärtklappning, att hon knappt längre
kunde få fram orden. All värdighet och
indignation drunknade i hennes skräck tör
Williams vrede.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
