Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Lady Cowper efter ett par timmars
förlopp tillsammans med sin svägerska kom
ned i hallen och frågade efter »herrn», fingo
de besked om att han för en stund sedan
ridit ut.
— Jag sade det, utbrast Lady Caroline
med ett slags tröstlöst lugn. Sade jag det
inte ... Han förlåter mig aldrig.
— Låt bara m i g hållas, sade Emily
själf-säkert, då de åter voro allena i Lady
Carolines rum. Och var framför allt inte alltför
gräsligt ödmjuk och förkrossad, Caro ... Låtsa
som om ingenting händt och stäng dig för
Guds skull inte inne.
— För hvem skulle jag väl stänga mig
inne? Ingen lär väl söka mig.
— Låt bli att komma med sådana
dumheter, Caro. Som om du vore utstött ur
världen!... Sätt dig i stället ner och skrif ett
kvickt och skämtsamt bref till din
olyckskamrat, Lady Westmoreland.
— Ett »kvickt och skämtsamt bref»! O,
Emily ...
— Ingen kan skrifva som du — när du
bara vill... Det kommer hon att visa
öfver-allt. Söta Caroline, morska nu upp dig och låt
mig få hämta dig till revyn i eftermiddag.
Men Lady Caroline bara skakade på
huf-vudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
