Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då den nya teatern avsynats och godkänts och
föreställningarna skulle börja var det nära att inga
biljetter nu heller kunde säljas.
Man hade nämligen glömt biljettkontoren.
I all hast hopsnickrades ett par mahognyskåp, vari
biljettförsäljningen — en för teaterverksamhetens
sunda ekonomi icke oväsentlig detalj — kunde
försiggå.
Invigningsprogrammet var Strindbergs »Mäster
Olof» i dess första version: versupplagan.
(Uppföranderätten till den — i dramatiskt hänseende —
betydligt verkningsfullare prosaupplagan ägdes av
Ranft.) Föreställningen inleddes med Hugo
Alf-véns ståtliga festspel, vilket, liksom Tor Aulins
Mäster Olof-musik, från denna stund blivit
värdefulla repertoarnummer på våra symfoniorkestrars
konsertprogram. Därefter framträdde Aug.
Lindberg och framsade Tor Hedbergs verkligt
stämningsfulla prolog, vars första verser innehålla både
vackra och profetiska ord.
Jag är en härold blott, och mina skaror
bereda sig till duster, sår och faror.
De vilja strida alla,
fast få blott skola segra, många falla.
För publiken var det naturligtvis en missräkning
att Anders de Wahl, som skulle spela titelrollen,
insjuknat. Men man måste ge Ivar Nilsson, som
övertagit rollen, det erkännandet att han med sin
malmrika stämma skötte sig förträffligt.
I början bjöds på en verkligt pampig repertoar,
såsom Sofokles’ »Antigone» (med Mendelssohns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
