Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Williams ö genom att sticka in det enkla
instrumentet mellan sina käkar och vifta ifrån sig dess
underliga rytmer med handen, och när han sålunda
svingade sig ut över rum och tid, sjöng Michael —
eller tjöt rättare sagt, men hans tjut var lika
smältande mjukt som Jerrys. Michael ville icke tjuta,
men hans fysik var så danad att han reagerade för
musik lika ofrivilligt som elementen reagera mot
varandra i laboratoriet.
Medan han låg gömd i stevvardens hytt, fick hans
röst icke höras, så att Kwaque nödgades spela på
sin mungiga i hettan från köksspiseln. Men detta
räckte ej länge, ty vare sig det berodde på den
blinda slumpen eller det var skrivet i ödets bok
innan världen skapades, råkade Michael ut för ett
äventyr, som skulle gripa djupt in icke allenast
i hans eget öde, utan också i Kwaques och Dag
Doughtrys och rentav bestämma platsen för deras
död och begravning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
