Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen gammal sjöman som icke vill veta sitt fartygs
kurs och vilken hamn det härnäst skall angöra.
»Vi röra oss säkert i en linje som går någonstädes
norr om Nya Zeeland», gissade Doughtry i tysthet
efter att förstulet ha tittat hundra gånger in i
nakterhuset. Men det var alla de upplysningar
angående fartygets navigering han kunde stjäla sig
till, ty kaptenen gjorde själv sina observationer,
nedskrev dem utan styrmannens hjälp och låste
regelbundet in sina sjökort och sin loggbok. Doughtry
visste att det var .hetsiga diskussioner i kajutan,
varunder orden latitud och longitud slungades av
och an i luften, men mer än så kunde han ej få
veta, emedan han strax i början fick tillsägelse att
han under sådana rådplägningar aldrig fick visa
sig i kajutan. Han kunde ,ej undgå att dra den
slutsatsen att dessa rådplägningar voro riktiga
bataljer, varunder herrar Doane, Nishikanta och
Grim-shaw grälade och slogo näven i bordet åt varandra,
då de ej tåligt och artigt rådfrågade Gamle
sjöbussen.
»Han låter dem dansa .efter sin pipa», kom
stewarden snart under fund med, men hur mycket
han än försökte lyckades lian ej få Gamle
sjöbussen att dansa efter sin pipa.
Gamle sjöbussen hette Charles Stough Greenleaf.
Det fick Doughtry ur honom, men för resten
ingenting annat än en hop svammel om hettan i
storbåten och skatterna en famn under sanden.
»Somliga av oss spela ett högt spel, och andra
se på och beundra spelet», tänkte stewarden en dag.
»Och jag vet att jag i dessa dagar är åskådare till
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
