Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väldigt nyfiken på att få höra den förklaringen.
Jag kommer till er i kajutan om tio minuter, så få
vi riktigt prata. Men vad ni än har för planer, så
står jag på er sida. För det råkar passa mig bäst
att komma fort i hamn och så har jag stor
tillgivenhet och aktning för er, sir. Ge er av nu.’ Jag
kommer efter om tio minuter.»
»Jag tycker mycket om er, steward», sade den
gamle darrande på rösten.
»Och jag tycker om er, sir — fän så mycket mer än
om de där penninghajarna. Men det där ska vi
tala om en annan gång. Ge er av nu, medan jag
avslutar min tappning.»
En kvart därefter, medan de tre penninghajarna
ännu sutto kvar uppe i masttopparna, satt Charles
Stough Greenleaf i kajutan och läppjade på en
whiskygrogg, och Dag Doughtry stod på andra
sidan bordet och drack direkt ur en ölbutelj.
»N- har kanske inte gissat det», sade Gamle
sjöbussen, »men det här är min fjärde resa efter
skatten.»
»Ni menar —?» sade Doughtry.
»Just det, ja. Det finns ingen skatt. Det har
aldrig funnits någon — lika litet som det funnits
något Lejonhuvud, någon storbåt eller några
hemlighetsfulla pejlingar.»
Doughtry rev sig häpen i sitt yviga, gråsprängda
hår och sade:
»Ni har kuggat mig, sir. Ni har fått mig att tro
på den där skatten.»
»Jag tillstår att det gläder mig att höra. Det
bevisar att jag inte är så dum, efter jag har kunna,t
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
