Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugufjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fyrtio blandrashundar som höllo på att dresseras
och därunder blivit vilda och oregerliga.
En stor del av arbetet utfördes av hans biträden,
men det var Harris Collins som alltid lärde dem
vad de skulle göra och hur de skulle göra det
och som själv, då det gällde viktigare djur, utförde
arbetet och visade dem hur det skulle gå till. Hans
biträden voro nästan alltid ungdomar från
förbätt-ringsanstalter, och han valde dem med säker blick
och instinkt. Självbehärskning, intelligens och
kall-blodighet voro de egenskaper han fordrade, och de
voro naturligtvis ofta förknippade med grymhet.
Hetsigt blod, ädla impulser och känslosamhet voro
egenskaper som icke passade i hans affär, och
Cedarwild-dressyranstalten var affär från början till
slut. Kort och godt, Harris Collins hade tillfogat
djuren mera smärta än alla vivisektionslaboratorier
i kristenheten.
Och till detta djurhelvete var Michael nu
nedstigen — ehuru hans färd dit var horisontal, tre
tusen fem hundra miles i samma bur där man kört
in honom på hotell New Washington i Seattle. Icke
en enda gång hade han fått lämna buren under hela
resan, och han var därför både smutsig och
nedslagen. Tack vare hans i allmänhet goda
hälsotillstånd höll såret i hans amputerade tå på att
läkas utan förvecklingar. Men han var mycket
smutsig och full av loppor.
Cedarwild såg alls icke ut som ett helvete.
Sammetsmjuka gräsmattor, sandade gångar och
körvägar och blomsterrabatter ledde upp till en grupp
av långa, låga byggnader, några av trä och andra
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
