Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 95 —
"I kväll skall du få hennes jaord. Allt tycks vara i
ordning er emellan."
Edmond svarade otåligt därpå. Det var honom
nästan oangenämt, att Bellefleur gissade alla hans
hemligheter.
Vid bordet började generalen med sin vanliga
entusiasm, att tala om sina napoleoniska idéer; men lady
Willstone tycktes inte vara särdeles intresserad av detta
tema.
"Det är en lycka," sade Inez, att våra egendomar
nu ligga på amerikansk mark, annars skulle Alfonso,
som just nu befinner sig i Mexiko, kanske stå emot
monsieur Edmond."
Eftermiddagen och en del av aftonen förflöt. Klockan
blev nästan halv elva då damerna togo avsked.
Edmonds hjärta klappade högt, då han lade sin hand i
sin älskades! Det syntes vara ett farväl, som de nu
togo av varandra!
Edmond tog omedelbart därefter avsked av de sina,
med undantag av sin far, som naturligtvis inte skulle
felas vid bataljonens avmarsch.
Och ännu högre klappade Edmonds hjärta, när han
stod framför trädgården, som skilde hotellet från gatan.
Vad skulle han få erfara? Skulle Inez överhuvud
komma och tala med honom? Eller hade hon bara
skämtat, för att spara sig ett bestämt svar, och honörn
avskedets bitterhet?
Men nej — en mörk kvinnlig gestalt kom emot
staketet, hon var iklädd en spansk slöja, så att man icke
förmådde igenkänna henne.
Det var Inez. Hon öppnade porten, och släppte in
Edmond. Sedan lade hon fingret på munnen och gick
tyst före till en liten paviljong.
Inez steg in i paviljongen och uppmanade Edmond
att följa sig. Vid inträdandet såg han, att paviljongen
endast var svagt upplyst genom en lampa, även denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
