Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magnus Julius Neijber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delen af tackjärnsaffärerna emellan producenter och
konsumenter. Motala verkstad, som den tiden var
den störste köparen, liksom Gustaf Gredin och L.
Andersson i Nora, som voro de största säljarne
af tackjärn, läto alla sina affärer afslutas medelst
Neijbers slutsedlar. Den hafreexport, som före
mejeriernas inrättande florerade i Stockholm,
förmedlades äfven till största delen genom Neijber,
som snart gjorde både köpare och säljare
beroende af sig genom förskott och accepter, hvarför
han tog särskild provision, men visste merendels
alltid att skickligt akta sig för förluster.
Kom så ett af de så kallade bränvinskrigen,
hvaruti Neijber spelte en icke obetydlig rol och lät
genom extra handtryckningar förmå sig att skrifva
fingerade slutsedlar, afsedda att höja eller sänka
noteringen, allt efter en viss finanspotentats
ingifvelser och intressen. Icke desto mindre var
Néijber genast redo att förråda sin mästare, i kompani
med en numera afliden häradshöfding, i afsigt att,
genom sammankallande af extra bolagsstämma
under finansmannens vistande utrikes upplösa det
bolag, hvaruti den frånvarande innehade 4/5 af
aktierna. Kassörskan hos bolaget telegraferade
dock därom till sin husbonde, som hemkom, efter
att delvis under hemresan ha begagnat extratåg,
samma morgon som stämman skulle hållas.
Neijber, den ärlige mäklaren, ordnade dock saken på
så sätt, att ofvan nämde storfinansier samma dag
sålde alla sina aktier, och Neijber visste på samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
