Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Erikson i Rydboholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tum kämpa för sin tillvaro. Men under denna kamp
få sinnet och armen den spänstighet och kraft,
som gifvit nordbon sitt aktade namn. Det är
furan, uppspirande ur bergsskrefvan, som tyckes
hämta sin näring ur själfva gråberget. Just detta
har beredt så mången hyddans son ett förtjänt
rum bland vårt lands ypperste män. Sven
Erikson var en sådan folkets son, som i hög grad ägde
denna spänstighet i sinnet, hvilken, likt det finaste
stål, väl böjer sig, men aldrig brister, och som
dessutom hade ett mod, som ej lät krossa sig af
de svåraste motgångar, och en fyndighet, som
under de mest förtviflade omständigheter alltid fann
utvägar.
Vallhjonets idylliska lif, som vandrar löten
framåt, var dock för unge Sven icke tilltalande.
Hans praktiska sinne var vändt åt annat håll. Vida
bättre trifdes han hemma vid mors spolérverk,
med hvilken han fick göra tidig bekantskap. Hans
mor hade nämligen, för att bereda utvägar att föda
det växande hushållet och för att möjligen förskaffa
sig någon sparpenning, börjat att väfva
bomullstyger för afsalu. Med några bundtar bomullsgarn,
som hemtogos från Göteborg, var hon den första
inom de sju härader, som började denna industri,
hvilken sedan utvecklade sig i så förvånande grad.
Mor Kerstin på Stämmemad blef snart en notabel
person, och hennes stora förtjänster voro i hvar
mans mun. Exemplet manade till efterföljd, och
man började litet hvar att taga hem bomullsgarn,
som utlämnades till fattigt folk, hvilka fingo mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
