Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friherre Gustaf Ridderstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[Lindeberg] sitter ensam vid ett annat bord och
suckar djupt öfver de oroliga och brydsamma
tiderna, då oppositionen kan få sitta så i lugn och
dricka punsch, fördömande allt hvad som gammalt
är, bara för det allt är gammalt. — Argus tager sig
en viss myndighet, talar alltid ur en säker ton och
nämner ofta orden »juste milieu». Medborgaren brummar
högt, slår handen i bordet och ropar på revolution!
Minerva klagar öfver dåliga finansiella åtgärder,
pratar om spannmål, brännvin och hungersnöd samt
svär öfver den slösande karantänskommissionen.
Aftonbladet, i röd peruk, mumlar om polackar och
ryssar och utropar vördnadsfullt, med hatten i hand:
»Lefve Nikolaus!» Fäderneslandet [Crusenstolpe]
går händelsevis förbi, hör ropet, stannar, tittar upp,
glädjes i själen, slår åter ned ögonen och läser till
bön med hopknäppta händer: »Gud bevare Nikolaus.
Amen.» Argus ögon hade under tiden uppspanat
ett vackert föremål sittande i vagn. Man
igenkänner genast La belle. Alla herrarne voro
fruntimmerskarlar; det var dem således ett ypperligt och
angenämt ämne för en längre konversation att få
sysselsätta sig med en så skön och vacker fru som
La belle. Argus påstod, att hon var änka, fastän
utan penningar. Aftonbladet ville ej gå in därpå
och trodde sig med säkerhet veta, att hon hade
en rik källa i Stockholm, hvarur hon kunde hämta
ansenligt med penningar. Minerva påstod, att hon
må vara gift eller ogift, fattig eller rik, vore hon
i alla fall en slipad människa, hvilket han slöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
