Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Adolf Tamm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sande genom sin skärpa och glans än sin sanning. Det
var alltid en högtid att höra Hjerta, ty hvad han hade
att säga, det sade han väl. Han hade bevisningskonsten
i sin hand. I beröringen med honora kändes strax, att
man stod under inflytelsen af ett skarpt snille, uppburet
af de solidaste och mångsidigaste kunskaper. Särdelee
frappant var han, då hans svada omfattade ämnen af rent
fosterländskt innehåll, och då han fick måla vyer i
ypperligt ljus eller hemskaste mörker. Det enda, som kunde
förminska det högtidliga intrycket, var det spefulla löje,
som ibland smög sig hastigt öfver talarens läppar, liksom
bestridande, att ord och tankar höllo tillsammans.
Tham var under nämda riksdag en verksam
ledamot af riddarhusets vänstra flygel, hvilken
under Hjertas presidium af regeringen
betraktades med både rädda oeh vreda blickar. Orsaken
härtill var naturligtvis hvad man trodde sig veta
om dess afsikter. Icke häller iakttogo dessa
unga opponenter nödig varsamhet i sitt
uppförande. Så berättades om Hjerta, att han vid
bortgåendet från ett spelparti med sina unga
vänner bortrifvit hufvudena på kungarne i de
begagnade korten. Vid hemgåendet tillfrågades
han om skämtets mening, hvarvid han lämnade
den begärda upplysningen genom att kasta de
afrifna lapparne i kanonmynningarna utanför
vakten.
Dylika historier — huru skulle de icke
uppskrämma ett sinne sådant som Gustaf Adolfs?
Och man kan sannerligen icke förundra sig
öfver de mått och steg han tog emot dessa
jako-biner, då han i tusende afskrifter fick läsa en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
