Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Speciel Mineralogi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med guld; sällan invuxen i någon matrix. Dess moderklyft utgöres
af serpentiniserad olivinsten.
Platinan har en ljust stålgrå färg. Eg. v. = 17-19.
Hårdhet = 4,0-4,5. Ytterst svårsmält, smidig och låter svetsa sig.
Angripes endast af kungsvatten. Visar sig stundom magnetisk.
Förekommer aldrig ren i naturen, utan i förening med andra
metaller ss. jern, iridium, osmium, rhodium, ruthenium,
palladium och koppar. Dess jernhalt kan stundom öfverstiga 10 %.
Namnet härleder sig af spanska ordet "platinja", silfverlik.
Platinan fanns först af spanioren Ulloa år 1735 i Peru, blef först
bekant i Europa 1748, samt bestämdes år 1752 af svensken Scheffer till
en egen metall. Upptäcktes i Ryssland 1822. Den förekommer i sällskap
med guld i sandlager och uppsvämmadt s. k. vaskberg i Ural,
Borneo, Kalifornien, Brasilien, Peru och Nya Granada.
Användning. Den i naturen förekommande gedigna platinan nyttjas
att deraf bereda den rena platinametallen, som för sin osmältbarhet
och oangriplighet af syror begagnas till deglar och flera slags kemiska
apparater. Dessutom användes platina till mynt, tråd, galanterivaror,
fysikaliska instrumenter, åskledare, äfvensom till att dermed öfverdraga
porslin och metall (platinering). Uralska vaskverken lemna för närvarande
den mesta platinan och man har der funnit stycken af ända till
20 lb. vigt.
Ryssland leinnar 800 centner årligen, hvilket är nära tio gånger
så mycket, som den öfriga platinaproduktionen på hela jordklotet.
Mellan åren 1826 och -44 utmyntades platina i Ryssland till ett varde af
10 millioner kr.
I Sverige är platinan ej funnen men förekommer tillsammans med
guld vid Ivaloo nära svenska gränsen.
Metallen Iridium förekommer i naturen temligen sällsynt, vanligen
tillsammans med guld och platina. Kristalliserar requliärt H = 6-7,
Eg. v. = 22,7. Obetydligt tänjbar; osmältbar för blåsröret; angripes
ej af kungsvatten eller andra syror. Träffas vid guld- och
platinavaskerierna i Ural.
Iridium och Osmium legera sig i obestämda förhållanden och ge
då upphof till mineralierna Osmiridium (ljust osmiridium) med öfvervägande
halt af Iridium och Iridosmium (mörkt osmiridium) med öfvervägande
Osmium. Det förra är tennhvitt, det senare stålgrått till blygrått.
Kristallisera hexagonalt. H = 7. Eg. v. = 19-21. Båda mineralierna
äro spröda och nästan olösliga i kungsvatten. Förekomma
vanligen förorenade af platina, rhodium, ruthenium och jern, hvilka
till några procent ingå i legeringen. Förekomma vid de Uralska vaskverken
och utgöra de enda råmaterialerna, för framställning af metallerna
iridium, osmium och ruthenium. Äfven funnet vid Ivaloo.
Palladium är dimorf och förekommer kristalliserad både i reguliära
och hexagonala systemen. H = 4,5-5. Eg. v. 12. Ljust stålgrå;
metallglänsande. Smidig; lättsmältast af alla platinametaller. Användes
stundom för fysikaliska och astronomiska instrumenter. Det
reguliärt kristalliserande palladium förekommer tillsammans med platina
i Brasilien, det hexagonala är funnet vid Tilkerode på Hartz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
