- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Första delen /
193

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

193
ankomst. Den välluktande granskogen pâminte
mig om mitt hem bortom bergen och hafvet, och
här, en Alpvandrare, en främling bland främlin-
gar, lyssnade jag sa gerna till flodernas brusning
som i mitt öra liknade vänliga hviskningar hem-
ilran, och mina steg blefvo kraftigare och sä-
krare. Men villan räckte icke länge; skogen tog
slut : ensliga träd lutade halfvissnade ej ned emot
jorden, utan ned emot de nästan jordlösa fiel-
iarna : stepperna gulnade och vi nalkades snöli-
men Den höga Alpraden med sina pansarskjor-
tor at is och sina snömantlar omslöt oss; en af-
grund låg emellan. Det gigantiska i denna tafla
uppstämde mig till kraft; man måste i ett sådant
grannskap kanna sig antingen svag som en mask
eller stark som en Gud. Klockan var nära elfva
da vi narmade oss Jungfrun, ehuru ett botten-
löst svalg skiljde oss från henne. Endast magra
ensliga Alprosor frodades der och vi sträfvade
framat i snöslasket, kringyrda af flygande snö-
flingor. Och se! då skakade Jungfrun sin man-
tel’ vecken derpå, de mäktiga Lavinerna,
nedrullade med torndönsljud till hennes fot, som
hvilar i afgrunden. Med höljd t anlete stod hon
der, som den beslöjade bilden i Sais, och ingen
dödlig kunde lyfta det dok, som dolde hennes
hemska fägring. Ännu nedramlade en lavin __
och ater en. Jag såg deras rysliga gång, lag
horde deras fall i djupet. Det är en vällustig
iasa att se dem och höra dem.
I middagsstunden befunno vi oss vid den lilla
Sennhyddan på Wengern Alp. Några vallgossar
vaktade boskap djupt under oss på en grön slutt-
ning al berget och jodlade, med en ihålig, kla-
gande ton de första takterna af Tyrolervisan. I
hyttan voro trenne rum. I det första fodrades
mulasnan: i det andra undfägnades viafdenere-
1 Del.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/1/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free